Hoppa till sidans innehåll

Perseus satsar vidare med ny tränare

14 DEC 2018 23:46
Perseus Karlström har nått imponerande framgångar de tre senaste åren med svenska rekord på 20 km och 10 000 m, Sverigebästa på 50 km och brons vid Europacupen. Vid OS, VM och EM har han dock tyvärr inte lyckats.
  • Uppdaterad: 14 DEC 2018 23:46

Nu har han inlett en satsning med ny tränare inför VM 2019 och OS 2020. Nedan skriver Perseus själv om den senaste säsongen och sina tankar om framtiden.

Perseus under lättsam träning i Mexiko med Sydafrikas Lebogang Shange (VM-fyra på 20 km i London 2017).

 

2018 - Säsongssummering

 

Säsongen 2018 började riktigt bra med ett längre läger i Australien. Jag hade en bra återhämtning efter 50km loppet jag gjorde i mitten av december och tränade hårt, lite för hårt i januari. Men det handlade även om att testa gränser och röra sig till okänt territorium! Därför blev januari den månad jag tränat överlägest mest någonsin. Över 100 träningstimmar och 800km! Däremot kände jag mig trött i februari och även om jag vann IAAF RWC 20km i Adelaide så kände jag av överträning andra halvan av februari som självfallet resulterade i mindre träningsdos.

Ett läger på höghöjd, 2600m, i Bogota, Colombia i mars gav en riktigt bra grund och förberedelse inför april månad och slutförberedelser för Lag-VM i Taicang, Kina i början av maj. Träningsmässigt har jag troligen inte varit starkare än jag var i april och allting såg kanonbra ut inför stundande 50km på Lag-VM.  
Långa resor med tidsomställning är alltid knepiga och även om jag har stor erfarenhet av detta är det inte alltid man känner sig kanonbra trots bra förberedelser inför resan. Denna gång gick allt enligt plan, förutom att jag inte varit i den position jag var i nu: Bra form, bra resultat i ryggen och jagade en topp-placering i mitt första mästerskap över 50km. Så natten till tävlingen vaknade jag efter drygt 4h och kunde inte somna om. Nervositet, tankar och att ligga och vrida sig i sängen flera timmar innan uppgång tar på energi och gjorde att jag inte kände mig superpigg på startlinjen.
Loppet gick dock enligt plan och jag gick loss med tätgruppen i stabila 4’30’’ passeringar km efter km tills det endast var jag och tillslut vinnande Hirooki Arai kvar efter dryga 38km. Jag hade sedan några km in loppet börjat få skav från de nya landslagsshortsen (ny kollektion) och visste att det skulle bli jobbigt mot slutet. Däremot hade jag inte räknat med att ett skav skulle kunna hämma min prestation. Upp mot 45km hade jag fått ett blodskav mellan benen och kunde inte längre uthärda smärtan! Pga. detta tappade jag fart och rasade till en 8:e plats i mål efter långsamma sista 5km. Jag var dock otroligt nöjd med min prestation och att sluta 8:a i ett ”dåligt” lopp är riktigt bra med konkurrens av världens bästa!

Sommaren skulle visa sig otroligt besvärlig och efter en feber i slutet av juni tog det ungefär 4 veckor innan kroppen återhämtat sig och jag började känna mig normal igen. Detta var en tung period mentalt med stundande EM i början av augusti. När jag åter var på G igen drabbades jag av ett ryggskott i bröstryggen 3 veckor innan EM-starten och då tappade jag all motivation och visste att en bra prestation på EM var utom räckhåll! Jag försökte använda alla verktyg jag hade för att få ordning på både ryggen men även jobba mycket mentalt för att göra det bästa av situationen. Jag var dock mentalt ”instabil” på plats i Berlin och ena dagen kände jag mig stark och andra dagen riktigt svag. Dagen innan kändes det riktigt bra men på tävlingsdagen var det mindre bra. Att tävlingsplatsen blev avspärrad pga. en gasläcka när jag skulle in och ladda i team-tältet räckte för att sätta mig ur balans och få mig att tänka på andra saker och EM-loppet är bland det sämsta jag presterat på länge! Även om det var tråkigt och tungt kändes det skönt när EM väl var över och jag kunde få fokusera på något nytt!

Att formen var bra visste jag, men det inte alltid allting stämmer när man vill, däremot när det vankades Finnkamp kände jag igen mig själv igen och det var otroligt skönt att få revansch med seger och ett präktigt svenskt rekord på 10 000m!

Allt som allt är jag ändå nöjd med säsongen 2018 och det har varit stora steg framåt gällande nästan alla bitar som krävs för att bli en absolut toppgångare. Jag har tagit steget att utvecklas över 50km men även utvecklat min snabbhet och styrka.
En viktig sak att komma ihåg är dock att se helhetsbilden och det stor målet sedan Rio, nämligen Tokyo 2020! Visst är det roligt och inspirerande att få med sig bra resultat, men än viktigare är det att bygga upp alla bitar som krävs för att jag ska kunna prestera så bra som möjligt på OS. En faktor som visat sig svårare att hantera än jag önskat är den påverkan som ökad träningsvolym inneburit. Det är en sak att formtoppa och hantera träningsbelastning om man tränar 4000km om året jämfört 5000km om året, eller 600h jämfört 750h! Det är en process att lära känna sin egen kropp, men för att veta vad som fungerar och inte fungerar måste man även ligga på en riktigt hög träningsmängd under en längre tid. Nu när jag byggt upp min kropp att klara denna högre träningsbelastning är jag också säker på att jag kommer prestera resultat på en högre nivå än tidigare!

Redan i början av året hade jag bestämt mig för att eventuellt prova något nytt för att skruva upp satsningen mot OS ytterligare ett snäpp. Nya idéer för att fortsätta utvecklas och inte fastna i samma gamla rutiner. Det gäller att alltid få nytt stimuli och även om jag inte tvivlar det minsta på träningsupplägget jag haft anser jag att tränarbyten är ett måste om man ska kunna ha en lång karriär!
Valet av tränare var självklart för mig, men det var också en fråga om att Brent Vallance, Australien, ville ta mig an som hans adept. Nu ville han det och från och med november är jag alltså med i Brents träningsgrupp. Upplägget i sig är likt på många sätt då jag baserat mycket av min träning på den australiensiska modellen, men en väldigt viktig faktor för mig blir att jag nu har tillgång till en riktigt bra träningsgrupp för sparring samt en coach med stor erfarenhet och är otroligt duktig på formtoppning och vet hur atleter reagerar under hög träningsbelastning. Det är främst den sista biten som kommer tillföra mycket för min fortsatta utveckling då Brent har den erfarenheten som jag själv till stora delar saknar. Inte att glömma att det även är riktigt motiverande att testa något nytt och få ta ett steg tillbaka och ”bara” vara atlet och inte tränare på samma gång.

November inleddes med 24 dagars höghöjdsträning med min nya grupp i Bogota, där vi också tränade och fick hjälp av Eider Arrevalos grupp. Det blev ett bra läger och uppstart av säsongen 2019 efter en välbehövlig vilomånad i oktober. Medan övriga i gruppen åkte hem, fortsatte jag vidare till Mexiko City för ytterligare 24 dagars höghöjdsträning för att undvika så mycket som möjligt av den svenska vintern och fortsätta åtnjuta bra träningsförhållanden. Här i Mexiko hade jag samordnat med Sandor Racz från Ungern för att få sällskap av hans grupp inkluderande Lebogang Shange från Sydafrika för fortsatt bra träning.

Jag kommer fira jul hemma i Sverige innan jag åker vidare för en längre vistelse i Australien från början av 2019. Det kommer hållas en ny nutritionsstudie i Canberra i januari och sedan kommer jag befinna mig i Melbourne i februari-mars där Brents grupp är baserad.
De stora målen för 2019 är självklart Europacupen i Alytus i maj där jag siktar på att förbättra min 3:e plats från Podebrady 2017 över 20km och sedan göra min första VM start på 50km i Doha i september.


Träningen går riktigt bra och jag ”Går” ett riktigt spännande 2019 tillmötes! ;)

Skribent: Birger Fält
Epost: This is a mailto link
Svenska Gång- och Vandrarförbundet
Nedre Kaserngården 5
415 28 Göteborg
Telefon: 031-726 61 10
E-post: This is a mailto link

 

 

 

 

Postadress:
Svenska Gång & Vandrarförbundet
Nedre Kaserngården 5
415 27 Göteborg

Kontakt:
Tel: 0317266110, 0317266113
E-post: This is a mailto link

Se all info