Hoppa till sidans innehåll

Krönika om gång i Svenska Dagbladet

14 AUG 2005 15:29
På lördagen publicerade Svenska Dagbladet en helsideskrönika om gång.

  • Skapad: 14 AUG 2005 15:29

Publicerat 13 augusti 2005 05:30

En dag bland vandrande pinnar

EN SPORT PÅ GÅNG? En del avfärdar sporten som en parodi där det handlar om att viska högt. Andra framhåller hälsoperspektivet. Är gångsporten på gång? SvD:s sportkrönikör Jan Majlard tog sig en uppfriskande VM-promenad.

     
 

HELSINGFORS
Ungefär hundra meter från den vändpunkt utanför Mannherheimmuséet där ryssen Sergej Kirdjapkin med knyckande höfter, hastigt svängande axelparti och svetten lackande i pannan under dagen snor runt 24 gånger på sin väg till triumfen ligger en man och slumrar.
Han är stupfull.
När mannen mödosamt öppnar och stänger ögonen snurrar pupillerna som körsbären på en enarmad bandit. Han försöker förgäves kravla sig upp till sittande. Att gå är inte att tänka på, än mindre att tala om. Finskan kommer ut som ett gurglande.

Ett förbistapplande barn klarar strapatsen bort mot konsthallen Kiasma bra mycket bättre bara med hjälp av sin mammas beledsagande fingertoppar.
Världens äldsta sätt att ta sig fram fungerar även om man inte tävlar över 50 kilometer.
För en bilburen novis är gångarens förutsättning ungefär likvärdig med den att inte köra för fort på en 70-väg.
Sitter vi kvar bakom ratten är en annan jämförelse den att närma sig en bilprovning. Det kan handla om att hamna i rätt lucka.
De åtta domare som här är utspridda runt den bara två kilometer långa banan har visserligen inte till uppgift att bedöma om några däcks mönsterdjup håller ett år till.
I gång avgör det sträckta knäet. Inte längre fotisättningen. När den envetne smålänningen Fredrik Svensson tas av banan är det just den detaljen domaren slår ner på.

Den 31-årige Växjöbon med de i sammanhanget osedvanligt kraftiga benen har varit skadad i baklåret, gångarens akilleshäl.
Efter två timmars knallande, där han likt bandarilljärerna framför tjuren Ferdinand på julafton bildat klunga med två finländare och den lille portugisen Pedro Martins, gör det ont att sträcka ut leden för att kunna hålla frekvens och fart i den regelbundna kontakten med asfalten.
Fredriks gång är oren. Han klättrar över räcket och småpratar ändå godmodigt med samme man som just tagit honom av banan.
Längre fram i fältet spyr Aigars Fadejevs plötsligt rakt ut. Svensken Bengt Bengtsson, som tävlade över 20 kilometer på öppningsdagen, skriker till den överansträngde letten att han ska resa sig. Han ligger ju fyra. Men magen säger ifrån. Sittande utpumpad och tillbakalutad mot räcket begraver balten huvudet i händerna.
Bakom ryggen på honom, på andra sidan avspärrningen, passerar just IAAF-delegaten och tidigare sprintdrottningen Irena Schewinska på sin väg till stadion. Den ståtliga polskan bär högklackat. Inte bara i just denna kontrastfyllda ögonblicksbild fångas gångsporten som en lägre stående disciplin inom den internationella friidrotten.
I Sverige har gångarna till och med knoppats av i ett eget förbund.
Så är det inte i till exempel Tyskland. Bengt Bengtsson, med 20-talet SM-guld, lever och tränar i Heidelberg och berättar om det givande talangutbyte som råder mellan olika grenar i den lokala klubben.

I Sverige är eldsjälen Bo Gustafsson, manager till Herreys på 80-talet, drivande bakom den ledande Göteborgsklubben Steget. OS-silvermedaljören från 1984 knep trots sin stigande ålder nyligen ett SM-brons.
Tillväxten är inte på långa vägar så god som efter Madelein Svenssons silver i Tokyo-VM 1991. Monica Svensson, syster till Fredrik, hänger på räcket bredvid Bengt Bengtsson och försäkrar att det är världens bästa sport att hålla på med.
Faktumet att herrarna som i går nötte ner vägbanan någon tiondels millimeter gick ner i vikt med cirka ett kilo per avverkad mil borde kunna trumfa över dam- och kvällstidningars dietfloskler.

Förstå att rökt ål eller cheesecake inte sätter sig kring midjan på den som tränar upp emot 30 mil i veckan. Gång är enligt vetenskapliga undersökningar också cirka sju gånger skonsammare för leder och ländrygg än löpning.
Men det är skillnad på att gå till jobbet eller att sträcka på benen i skog och mark mot att med nummerlapp på bröstet knata runt i en inhägnad fålla som en vandrande pinne.
Alla gick nu inte. Fransmannen Yohan Diniz tillhörde de som blev diskade. Den gubben gick inte - han sprang!
Den dyngrake ligger kvar i skuggan när jag passerar hemåt. Han har kanske varit uppe och hämtat förfriskning?
Hans gång var nog i så fall inte helt ren. Men jag är inte den som dömer.
Förresten ser han inte ut att vara i behov av att gå ner i vikt.


  JAN MAJLARD
Sportkrönikör
This is a mailto link
 
Skribent: Birger Fält

Förbundsmöte knapp (1).png

 

Postadress:
Svenska Gång & Vandrarförbundet
Nedre Kaserngården 5
415 28 Göteborg

Kontakt:
Tel: 0317266113
E-post: This is a mailto link

Se all info

tillsammans för fler i rörelse.png

Gångpolare 600x300 annons.gif

Stada-Sverige-logo.png

Luften_ar_fri-logo-RGB.jpg

vision & motion.jpg

Annonsera Här.png