Hoppa till sidans innehåll

Christer rapporterar från Veteran-VM

30 MAR 2006 11:37
Christer Svensson har skrivit en rapport från Inomhus-VM för veteraner i Österrikiska Linz 15-20 mars.


  • Uppdaterad: 07 JAN 2011 11:44

Världsmästare i gång: Bengtsson, Svensson och Holmqvist

 

De andra världsmästerskapen inomhus för veteraner i friidrott hölls i Linz, Österrike, 15-20 mars 2006. Över tretusen veteraner från sextiotvå länder ställde upp. Tyskland kom med den största truppen, 890 aktiva, följt av hemmanationen på 478 deltagare. Sverige skickade 37 tävlande varav tre gångare. Christer Svensson och Johan Holmqvist i M35 och Bengt Bengtsson i M40 försvarade Sveriges färger på IVVM i Linz. Sprintdistansen 60 m var den grenen som lockade flest utövare både på dam- och herr sidan. 161 respektive 417 anmälda löpare. Största klassen var M40 och M45 och i båda klasserna var 712 anmälda deltagare. Glädjande var att se att den nya klassen M35 hade så pass många startande som 559 aktiva, bara M40-50 var större.

 

Ny hall men förseningar
Inomhushallen vi tävlade i var endast två tre år gammal med högt i tak och stora fönster som gjorde hallen ljus och rymlig. Jag hörde av den svenska truppen att invigningen blivit kraftigt försenad. När vi gångare gick 3000 m sprack tidschemat på ett tidigt stadium. Första start för gångarna var utsatt till 10.15 och undertecknad som gick i sista heat var starten beräknad till 17.40. Anledningen till att det blev en timmes förskjutning var tekniska problem med tidtagningen. När löparna sprang sina 3000 m var varvräknarna det stora bekymret som räknade fel på varven. Men i det stora hela var det bra tävlingar som genomfördes. Sprintloppet avgjordes i doserade kurvor men till 3000 m var banorna nersänkta till plant underlag.

 

Möte med IK Hakarpspojkarna Erik och Lars
Arrangören ordnade transporter för de aktiva från flygplatsen till respektive hotell. Alla aktiva fick åka gratis kollektiv trafik mellan hotellen och arenan under mästerskapet. Turerna gick tätt och det var korta avstånd som gällde. På undertecknads hotell bodde det i stort sett bara friidrottare från flera nationer. De enda svenskarna jag träffade på hotellet var de båda smålänningarna i H55 Erik Gerdin och Lars Wykman, bägge långdistansare. Erik träffade jag första gången i New York Marathon 2001 där han blev bäste svensk på ca 2.35. Erik slog nordiskt rekord i M55 på 3000 m när han vann klassen, samtidigt satt undertecknad på flyget till Linz. Lars som lider av dåliga tävlingsnerver tävlar sparsamt men han tog medalj på terrängloppet där Erik inte alls trivdes utan bröt loppet. På söndagen ett par timmar före gångtävlingarna sprang Erik och Lars halvmaran. Det var första gången Lars besegrade Erik, brons respektive en femte plats blev deras placeringar. Erik berättade efteråt att han bestämde sig före resan att detta skulle bli hans sista framträdande på tävlingsbanan. Träna är kul men tävla sliter på kroppen för mycket, sa Erik som såg nöjd ut över att avslöjat att han lägger av för mig. Även Lars är inne i samma tankebanor som Erik om framtiden.

 

3000 m gång med svenska framgångar

Efter en oändlig väntan på starten i M0 tog Bengt Bengtsson kommandot direkt från start, 4.07 på första km och överlägsen ledning. En varning och Bengt sänkte tempot markant på sista km. En våldsam spurt av Gutiérrez Brenes Sergio från Costa Rica sista varvet och det var omöjligt att se vem som kom i mål först. Vid prisutdelning senare på kvällen fick vi besked att Bengt förlorade guldet med sju hundradelar. Av 14 startande nådde 12 målet i M40.

I M35 var vi 12 startande från sju nationer. Första km gick på 4.39 och vi var sju man i klungan med Tysken Denis Franke i täten. Franke höjde tempot markant vid en km, de bägge italienarna släppte direkt. Österrikaren Norbert Jung som låg i rygg på mig och jag släppte strax efter. Efter drygt halva loppet går Jung om mig och jag ligger nu i ingenmansland på väg mot en femte plats. Jag varvar Johan Holmqvist, som till slut slutar på en fin åttonde plats, och de bägge fransmännen två gånger. Med 3-4 varv kvar blir den långe Vitryssen Anatoli A Pryhotski diskad när han ligger på en tredje plats, även tysken Karsten Staedler har blivit diskad. Franke drar i över fjorton av de femton varven med Tjecken Roman Bilek på andra plats. I spurten pressar sig Bilek först över mållinjen före Franke. Jag går i mål som fjärde man, bäste italienare går i mål tjugoen sekunder efter mig och vi gratulerar varandra till väl genomfört lopp. Som besviken fyra promenerar jag bort till Bengt Bengtsson som säger: Grattis till bronset, Franke har precis blivit diskad efter målgång av den italienske överdomaren, tror jag lägger Bengt till. Tror gör man i kyrkan, svarar jag. Jag går fram till Franke som bekräftar att han blivit diskad och för säkerhets skull tittar jag på domartavlan där jag ser att Franke blivit diskad. Före avresan till Linz såg jag på nätet att Franke även blivit diskad på tyska inomhusmästerskapen. På mina veteranmästerskaps starter har jag ännu inte blivit utan medalj, frågan är hur lång sviten ska bli. En skön känsla att kliva upp på prispallen (den största prispallen jag fått äran att beträda, vi fick tränga ihop oss för att alla fotografer skulle få med oss på ett och samma kort!) där vi fick lyssna till den tjeckiska nationalsången. .

 

Måd sexa i VM-debuten
Måd Thorssell Växjö Löparklubb har aldrig varit så avslappnad inför ett mästerskap som i Linz. Jag tar loppet som en gemensam träning för att avdramatisera tävlingshetsen sa Thorssell. Det var premiär för halvmaraton på VM. Femhundra löpare var anmälda, tre från Sverige. Måd hade åtta konkurrenter i K60, fem GER, en ITA och två från SUI. Av årsbästa tiderna kunde vi läsa att SUI Emmi Luthi var stor favorit och den långsammaste i fältet var en tyska på 1.59. Tyvärr fanns det bara km skyltar vid 1, 5, 10, 15 och 20 km. Tre vätskestationer var utplacerade på halvmaran som bestod av ett varv utan några höjdskillnader. Det var en fin bana som gick längs floden Donau, tyckte Måd. Första 18 km bestod av i stort sett en rak sträcka på nio km och sen samma väg hem där de sista km gick i en kvadrat runt ett kvarter. Vid vändningen möttes löparna. Starten var 09.30, för tidigt för frukost tyckte Måd som sprang på fastande mage. Det är jag van vid efter min morgonträning hemma, sa hon. Måd öppnar lugnt och passerar milen på dryga 54 min. Åldersklassiffrorna på nummerlapparna var alldeles för små för att se på avstånd. Undertecknad fotar och langar en energigel vid 18 km och Måd springer i mål på 1.55, inte alls långt ifrån personbästa och som ger en sjätte plats bland nio. Det blir BA i betyg, tyckte Måd om sin egen prestation. För den som inte förstår betygsgraderingen från 60-talet så kan man översätta BA till ett starkt G eller en 2:a. Luthi vann överlägset som väntat.

 

VM-guld
Knappt två timmars vila på hotellrummet hann vi med innan vi begav oss tillbaks till tävlingsområdet för gångtävlingarna som var samma som för halvmaraton löparna. När vi kom till Linz på onsdagen var det ett par minus grader och molnigt. Nu var det (söndag) solsken och tio plusgrader minst. Jag värmde upp samtidigt som M55-90 åringarna gick. Flera gick med dålig teknik och nio man blev diskade. Domarna hade radiokontakt och kunde diska gångarna snabbare i bägge ändarna på den en km långa banan där vändningen var. Ett järnvägsspår skulle vi passera tio gånger vilket var bekymmer på uppvärmningen, men under själva tävlingen tänkte jag inte på det. Bengt Bengtsson och Ivar Söderlind hade anmält oss till lagtävlingen för tremannalag. Reglerna säger att är det bara två i en klass får vi flytta ner en gubbe. Den regeln utnyttjade de flesta lag. Det var ett stort startfält M35-50 som startade med att Bengt Bengtsson tog täten med en gång. En ledning som bara växte. Bengt vann med till slut 68 sekunder före killen från Costa Rica. Det var hög fart från start. Själv låg jag inte bland de tjugo första efter en km. Flera av dem jag gick om kom över två min efter mig i mål och då gick min andra halva något långsammare än den första. Delad trea var jag efter det första av de fem varven. Vitryssen i min klass var den ende som försökte hänga på Bengt. Vitryssen gick i en svart t-shirt så det var inte lätt att se vem det var först. Vid tre km får jag upp farten och går ifrån italienaren, som jag delat tredje platsen med och först ifatt och sen ifrån Denis Franke. Jag passerar en trött vitryss som blir diskad halvvägs. Nu är jag i ledning i H35 och på väg mot VM guld hinner jag tänka. Franke kommer dock igen och går om mig vid ca 8 km. Jag segar mig dock närmre och närmre vid och vid 9.5 km skiljer det bara sju åtta meter. Franke är dock starkare sista biten. Det är även jämnt om bronset. Österrikaren Jung som öppnat försiktigt passerar italienaren på slutet och kommer i mål 13 sekunder före honom. och 12 sekunder var Franke före mig i mål. VM-silver är en stor framgång men jag är något besviken då guldet var nära. Frågan var hur det gick i lagtävlingen, att det var jämt mellan oss och Italien visste vi. Resultaten kom upp på anslagstavlan strax före prisutdelningen. Till vår stora glädje kunde vi avläsa att vi vann VM-guldet i lag med tjugo sekunder före Italien med tyskarna sju minuter bakom. En skön känsla när speakern ropade upp oss svenskar att ta emot guldmedaljerna och diplomen. Vår tredje gubbe Johan Holmqvist blev tia individuellt i M35, sexton sekunder från nionde platsen. Johan som bor och arbetar i Österrike sen flera år tillbaka tog bilen och åkte de tio milen hem till familjen för att börja arbeta igen på måndagen. Tidigare har jag bott i Linz sa Johan, som var hygglig och skjutsade mig och Måd tillbaks till hotellet.

 

Avslutningen
Det säljs en del souvenirer på mästerskapen, så även här i Linz. De som har is i magen väntar till sista dagen att handla då priserna brukar sänkas, om det finns något kvar vill säga.  På måndagskvällen hölls en kort avslutningsceremoni efter de avslutande stafetterna över 4x200 m. Fyra ungdomar sprang in med VM- flaggan, ett varv på banan och in på mitten av arenan där WMA-Council presidenten Cesare Beccalli (ITA) höll ett kort tal. Flaggan veks ihop och överlämnades till Presidenten i franska veteranförbundet. 12-17 mars 2008 avgörs nästa IVVM i franska Clemont-Ferrand. Kommande arrangörer av VM och Europamästerskap visade upp sig (Polen, Finland, Slovenien och Frankrike). Det blev en hög med broschyrer jag samlade på mig som kan vara bra att ha inför kommande mästerskap. Jag och flera med mig i den svenska truppen passade på att anmäla oss till sommarens VEM i Poznan till den svenske ledaren Ivar Söderlind som var på plats i Linz. Anmälan till Poznan går ut den 15 april. Ivar Söderlind är utmärkt i rollen som svensk ledare. Han är engagerad, påläst, alltid närvarande, hejar på oss aktiva och tar massor av foton till hemsidan. Varje land fick en anslagstavla för att lämna information till sina aktiva och tack vare Ivar kom det upp ny information till oss svenskar hela tiden.

 

På måndag och tisdag före hemfärden passade vi på att semestra efter tävlingarna då vi besökte museum och Pöslingerberget. Jag upptäckte att ölen och vinet var billigare än vatten och läsk. På torgmarknaden kunde vi köpa gott vin, något vi saknar hemma i Växjö. Flyget landade i Köpenhamn och i väntan på tåget hem till Växjö och vem stöter vi inte på där , jo "soda"! Sven-Olof "soda" Davidsson vår gamle klubbkamrat i Växjö Löparklubb som tillbringat över två månader i Australien på semester är på väg hem till Växjö.


 

Skribent: Birger Fält

 

 

Postadress:
Svenska Gång & Vandrarförbundet
Nedre Kaserngården 5
415 28 Göteborg

Kontakt:
Tel: 0317266113
E-post: This is a mailto link

Se all info