Hoppa till sidans innehåll

Christer rapporterar från 50 km i Spanien

14 MAR 2020 20:07
Christer Svensson rapporterar från spanska mästerskapen på 50 km i Torrevieja 16 februari.
  • Uppdaterad: 14 MAR 2020 20:07

Sista spanska mästerskapen på 50 km 

Att samla maratonlopp världen runt är ingen konst då det finns ett rikt smörgåsbord att välja och vraka ur. Däremot är det som gångare betydligt svårare att samla 50 km-tävlingar. I slovakiska Dudince i slutet på mars varje år hålls mästerskap för Slovakien, Tjeckien, Ungern, Polen och i år också för Rumänien på 50 km. Finland har kortat ner till 30 km t.ex. Nordiska mästerskapen är nerlagda sen ett par år tillbaka liksom norska mästerskapen.

Den 16 februari gick jag utom tävlan spanska mästerskapen i Torrevieja över 50 km. Efteråt fick jag reda på att i fortsättningen blir det 35 km och inte 50 km. Intresset är dalande på många håll och kanter för att gå 50 km. Fr o m 2021 är det 35 km som gäller på VM. För egen del har jag ett otaliga gånger avancerat upp till medaljplats då agnarna brukar skiljas från vetet sista 15 km. I Torrevieja bröt två tredjedelar av startfältet. Tydligen brukar det ligga på de siffrorna då de inte heller har ambitionen att gå längre än 20-35 km. En anledning till att bryta är att man satsar allt på ett kort för att kvala in till kommande globala mästerskap. Håller det inte kliver man av för att försöka vid ett senare tillfälle. Att gå hela distansen minskar chansen för återhämtning. Av samma anledning ser man många kliva av även i nämnda Dudince.

Som gångare är du i mångt och mycket beroende av en personlig drickalangare. En duktig sådan. De växer inte på träd. Till Torrevieja fick jag med mig Peer Jensen från Danmark. Peer har umgåtts mycket med svenska gångare och förstår svenska och småländska bra. Vi flög till Alicante och därifrån tog vi bussen 50 min till Torrevieja, som är en turiststad. Peer hittade ett hotell som låg precis vid gångbanan och det visade sig att flera spanska gångare bodde på samma hotell. Kul att en hel del spanjorer känner igen mig från veteranmästerskap och senast jag gick 50 km i Spanien för ett antal år sedan.

Banan visade sig var 2 km lång och inte 1 km som vi först trodde. Enbart 25 varv med andra ord. Intressant att spanjorerna själva inte helt gillade banan som innehöll en del skarpa svängar och höjdskillnader. Plus variationen mellan asfalt och ojämn gatsten. Att hämta ut nummerlapp kvällen före start var inga bekymmer men väl att få komma in i startfållan på morgonen. Här hade jag behövt ha med sig passet för att få chip att fästa i skorna. För det första orutinerat av mig och för det andra fanns det chip i nummerlappen som räckte till för de som gick 20 km samtidigt. Hur som helst var det tillslut en av arrangören som kände igen mig och gick i god jord för att jag skulle få ut mitt chip. Pulsen höjdes en hel del då det tog sin tid och att snöra på sig chipet med 3-4 min marginal till start var påfrestande.

Vädret var perfekt vid start, kl. 08.30, och jag hade egentligen inte behövt mina solglasögon förrän sista två milen. Det var molnigt och solen hade svårt leta sig ned mellan husen. Vid vändningen luktade det fisk långt ut på piren vid hamnen första varven men sen tänkte man inte mer på det. En spanjor tog en stor ledning från start och öppnade i världsrekordfart men klev av vid 20 km. Klungan bestod av en finländare, en irländare, en från Guatemala och två spanjorer. Samtliga bröt loppet. Lettländaren Smolonskis hade smugit med en bit efter klungan och höll sin fart och vann till slut på 3.56.02. Spansk mästare blev Ivan Pajuelo på 3.57.22 som tvåa i mål. 48 min per mil motsvarar 4 tim blankt på 50 km. Hur många håller det som löpare?

Själv satte jag upp som mål att sikta på det svenska rekordet i herrar 50 år eller äldre. Det lyder på 4.49.56 och är även Smålandsrekord och 40 år gammalt. Jag hittade en bra fart att gå i och passerade första milen på 56.51, andra på 57.07, tredje på 57.59 och fjärde på 58.36. Chans till rekord fanns då det skulle räcka med 59 min på sista milen. Krafterna tröt dock och på ett ställe lyfte jag visst inte foten tillräckligt utan ramlade mitt på asfalten och slog mig blodig på knä, höft och axel. Jag var snabbt uppe men 65.15 på sista milen var för långsamt. Sluttiden stannade på 4.55.48 och jag passerade 42 km på 4.03 om jag minns helt rätt. Glädjande att jag kom tia till slut då jag lyckades passera en trött konkurrent vid 46 km. Min 88:onde 50 km (varav elva är på 100 km eller längre) var ett faktum och nu finns chans att klara 100 stycken 50 km. Få i världen har mäktat med det. Ingen i Norden i alla fall. Förutom att det finns få tillfällen att gå 50 km har det på senaste åren införts maxtid och då oftast satt till 5 timmar blankt. Marginalen min är inte stor. Blåbären skall bort och enbart eliten blir kvar.

Christer Svensson Växjö AIS

Skribent: Birger Fält
Epost: This is a mailto link

 

 

Postadress:
Svenska Gång & Vandrarförbundet
Nedre Kaserngården 5
415 28 Göteborg

Kontakt:
Tel: 0317266113
E-post: This is a mailto link

Se all info