Gångdramatik i Rom 1987

Vid EM-premiären i Stuttgart 1986 blev det silver för Ann Jansson och brons för Siw Vera-Ibáñez. VM-premiären i Rom året efter blev dramatisk i flera avseenden. 35 damer kom till start en varm eftermiddag i "den eviga staden". Av dessa var två från Sverige, Monica Gunnarsson och Ann Jansson. På väg mot Olympiastadion var det fyra damer i tätklungan. Vid ingången till tunneln in till stadion blev Kinas Ping Guan i täten och Sovjets Olga Kristhop på fjärde plats uteslutna. Ut ur den långa tunneln kom Sovjets Itina Strakhova i klar ledning före Australiens Kerrry Saxby och Kinas Hang Yun. Tiderna blev 44.12, 44.23 resp 44.42. Spaniens Maria Cruz-Diaz som vann EM året före kom fyra på 44.48. Monica Gunnarsson slutade sexa på 45.09 och Ann Jansson elva på 46.15.

Men vad som sedan utspelades på Olympiastadion var närmare tio gångare som bokstavligen raglade fram mot målet. Tre blev liggande på upploppet oförmögna att ta sig i mål. Hur kunde det bli så här på 10 km? Var det bara värmen och vätskebrist? Förklaringen var troligen den långa tunneln som gav skugga och svalka innan gångarna sedan kom ut i solen och hettan igen och började känna sig yra.

marciadalmondo (med avslutningen av tävlingen)